Just nu är jag less på mycket.
Folk som inte kan lämna besked, utan bara halar och drar.
Folk som inte gör det dom skall.
Folk som bara snackar och inget levererar.
Folk som inte hör av sig.
Kort sagt BLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
Att vakna en söndag och inte ha ångest är en bra söndag!
Imorgon börjar verkligheten igen med jobb, inskolning på dagis för Junior och DEN UNDERBAR vardagen!
Har vart ledig i tre veckor och inser att de skall skönt att komma in i rutiner igen, men som ett brev på posten så kom ju ”börja jobba ångesten” igår kväll när jag lade mig!
Snurrade några timmar i sängen och vände å vred på just ingen ting mer än kroppen tills jag insåg att jag är så jävla van att ha ångest för att gå till jobbet sedan jag söp som ett svin så den verkar poppa upp fortfarande av bara farten liksom, sedan så somnade jag som en stock, för att vakna som halvt vrak och inse att livet inte är farlig när man vet lite mer om sig själv!
Annars då?
Jotack! Inser att jag älskar att spela musik på riktigt och att ha under minus 20 i några veckor ger en viss lättja i kroppen då jag bara går ut utanför dörren om jag blir hotad med hagelbrakare.
Blogga bör man, annars slammar huvudet igen igen.
De är mycket som snurrar i mitt huvud dagarna i ända!
Men de jag tänker mest på är min familj sedan tre år tillbaka!
Åsså tänker jag på flydda tider och annat som jag inte kan göra mycket åt numer.
Å ibland tänker jag inte alls, utan bara flyter runt med ett flin och lever.
Sedan kan jag dagdrömma om att jag kommer att få spela förband till Judas Priest på deras avskedsturneé, eller att frugan säger ”Visst älskade Make får du köpa några gitarrer till”.
Men gladast är jag som sagt i familjen som är mitt största glädjeämne och som får mig att bli våt i ögonkanten allt som oftast.
P+F+J+E= sant
Hårt, fort och eget!
Noise level eleven spelade in sin första video igår!
Vi gaffade fast kameran på huvudet på trummaren, åsså körde vi!
Efter cirka en å femtio slog han av en trummstock, men du kan avnjuta denna ballad genom att skruva upp volymen, luta dig bakåt och sluta ögonen och bara mysa.
”Wall of death” gör att vi hörs!
Har sedan i september återupptagit musiken efter ett lååååångt uppehåll och bara älskar att spela igen!
Inser att dehär med att spela gitarr gör mig lycklig på ett rent egoistiskt vis då det genererar självförtroende utan droger.
Har även gett mig faaaan på att lära mig de teoretiska grunderna då jag inser att de kan vara bra att kunna!
Är med i två band som huserar ute i ”drängkammarn” som till mitt stolta sinne får hela byn att långsamt och omedvetet börja gilla den hårdare musiken då vi gör allt för att höras ordentligt!
Idel ädel Marshall av diverse modeller och årtionden! Åsså några JJlabs å Hartke-saker åxå!
Själv så fick jag tag i en JCM från 1988 för ett bra pris och den ger mig ett mäktigt ljud som får mig att le varmt!
Första spelningen var redan i december, å den var viktig för mig då de var skönt att få spela inför publik och vara helt nykter!!!!!!=)
Nu skall jag ut och byta batteri i bilen då de gamla dog under -30 sträcket!
Lev väl!
Märkligt vad de skall vara svårt att lura Junior då!
Idag när Junior satt och åt midag så tänkte jag skoja lite med honom då jag satt mitt i mot honom, medan den ömma modern skötte själva iskottandet av mat i den lille.
Jag såg att hans ena pip-mojäng låg låg alldeles brevid min fot så jag lade storfoten på den och sökte kontakt med Junior genom att börja böja pekfingret itack med det ihärdiga trampandet av storfoten på pipmojängen och tyckte jag var cool som på detta sättet spelade den lille ett spratt!
Han såg lagom road ut så jag fortsatte med att trumma i bordet med pekfingret medans jag toktrampade i takt med foten på pipisen.
Då detta icke föll honom på läppen så började vi å prata om ditt å datt och middagen avlöpte.
När jag lyfte ur Junior ur stolen så gick han genast runt bordet och trampade på pipmojängen samtidigt som han trummade med fingret i bordet.
Han vankade stolt ut ur köket medan den häpna Modern och Fadern storögat tittade på varandra och kände sig jättestolta att deras 18 månaders pojk går från klarhet till klarhet.
Eller de att Fadern kände sig lite slagen på fingrarna?
Kunde inte hålla mig längre…..
Då var de dax å börja skriva igen efter ett tags avbrott!
Har lämnat Aftonbladets blogg då jag tycker den inte längre är värd att lägga energi på
och bad då frugan att göra denna bloggen då jag hatar att pila med saker som tar längre tid än 5 minuter, dock inte med saker som jag är intresserad av!
Annars då? Jotack, året som börjat blir ett kanonår då jag är fast övertygad att det är jag själv som bestämmer hur jag vill att saker skall bli, så om jag tänker positivt så blir saker bra, om jag är neggig och sur så blir allt bara skit.
Sedan vill jag tacka jultomten som givit vår familj så fina julklapp förra året och hoppas de blir lika fina i år!
Rock on!
