Märkligt vad de skall vara svårt att lura Junior då!
Idag när Junior satt och åt midag så tänkte jag skoja lite med honom då jag satt mitt i mot honom, medan den ömma modern skötte själva iskottandet av mat i den lille.
Jag såg att hans ena pip-mojäng låg låg alldeles brevid min fot så jag lade storfoten på den och sökte kontakt med Junior genom att börja böja pekfingret itack med det ihärdiga trampandet av storfoten på pipmojängen och tyckte jag var cool som på detta sättet spelade den lille ett spratt!
Han såg lagom road ut så jag fortsatte med att trumma i bordet med pekfingret medans jag toktrampade i takt med foten på pipisen.
Då detta icke föll honom på läppen så började vi å prata om ditt å datt och middagen avlöpte.
När jag lyfte ur Junior ur stolen så gick han genast runt bordet och trampade på pipmojängen samtidigt som han trummade med fingret i bordet.
Han vankade stolt ut ur köket medan den häpna Modern och Fadern storögat tittade på varandra och kände sig jättestolta att deras 18 månaders pojk går från klarhet till klarhet.
Eller de att Fadern kände sig lite slagen på fingrarna?
Ja där ser man;) så vem blev lurad egentligen? Var nog pappa de som inte trodde sonen hade full koll på vad som hände, men full koll det har sonen eran!
Sant!
HAHAHAHAHAHAHA!!!! Vilken sköning!
Jasså – du tjuvbloggar du din filur?
Jodu!
Han är ett unikum redan!
Å de är kul att tjyvblogga!=)
Den gubben gick inte.. =)))
Det kommer att bli något stort av den lilla.. Jag är övertygad..
Härligt att se dig igen..
Ta hand om dig och familjen..
Hej Mingla!
Nu vet du vart jag är!
Kram till dej å de dina!
De däringa ungarna är så ruggigt smarta så man undrar var de ärvt’et ifrån, ja, inte i ert fall eftersom ni bägge är snygga å smarta å allt… Men i vårt?
Vad sjutton – han förvånar mig dagligen, den där lille.
Det som förvånar mig mest är nog att jag inte minns vad man gjorde innan man hade barn.
Förutom att man satt ännu mer framför datorn och försökte fylla timmarna tills man kunde gå och lägga sig. Typ.
Livet är bättre nu.