Är sockret det nya knarket`?
Då jag är alkis, men nykter sedan tre år varav första dryga ett och ett halva godisätare ala kopiös, men sedan 15 månader även slutat med socker och alla andra kolhydrater så måste jag nu skriva något som jag tänker väldigt mycket på.
Sedan jag slutat med socker, och blivit ren i kroppen så har jag inget sug efter alkohol längre.
Detta tycker jag är så jävla häftigt så jag spricker!
Han min hjärna helt enkelt varit så ful så den har ”skapat ett belöningsystem” för att sockersuget skulle tillgodoses?
Och om de är som i mitt fall att jag blir lätt manisk, får konsentrasionsvårigheter och humör svängningar när sockret faller eller stiger så måste de ju vara massor av folk ute i världen som har samma symtom!
Ett tydligt exempel på att de även funkar för andra är att för dryga året sedan då jag och 14åringen var iväg ihop och han spelade en pingis-turnering!
Första matchen så stod han och studsade i hagen och var helt speedad och dyngtorskade då han var så ivrig så bollarna flög över hela hallen!
Jag satt och funderade varför han var som en studsboll ute i hagen då han i normala fall är en cooooling som aldrig är speciellt stressig, även under press!
Trodde det kunde vara kostens fel då allt hade massor med socker i sig.
När han kom upp efter matchen så förbjöd jag honom att dricka sportdryck, tog bort sylten till pannkakorna och han fick dricka vatten.
Sedan dess är han en vinnare!
Han har ett lugn när han spelar och blir inte uppstressad i onödan!
Så hur är det egentligen med allt socker vi trycker i oss?
Kan de vara sockret som är den stora boven då vi dom senaste 50 åren är totalt sockerbombade av livsmedelsindustrin?
För min del så tror jag att socker är som den moderna ”Satan” om du förstår hur jag menar, för hur många gånger står man inte med en burk cola eller en chokladkaka i handen och undrar vart faaan dom kom i från?
Sedan all glass,chips,godis,sylt,ketchup,vin,öl,sprit,och allt annat som de är massor av socke i…….
Men vad tror du?
Är socker något farligt och vanebildande eller är jag ute å cyklar igen?
Jag tror du har väldigt rätt du kloke man =)
Har en 9-åring här hemma som blir rent ut sagt för jävlig med för mycket socker i kroppen. Problemet är att han blir lika jävlig med för lite socker. Att hitta en ”normal” nivå för honom vore nog det ultimata. Inte för mycket, inte för lite. Till en början! Sen sakta avvänjning så att han inte blir rabiat av abstinensen. Klart socker är en drog!!! Man vet ju själv ibland, när man sitter och nästan nickar till att en chokladbit blir man piggelin av, en stund! Sen kräver kroppen bara mer och mer för att få den där kicken. Precis som med andra droger.
Kraminen
De senaste 40-50 åren har kostråden gått ut på att vi ska äta massor av kolhydrater (=socker) såsom pasta, ris, potatis, bröd och lite, lite fetter och helst av fabriksförändrade fetter såsom margariner – vilket har medfört att i samma takt som fettkonsumtionen har minskat har fetman ökat.
Kolhydrater är snabb energi som hjärnan gillar – och hjärnan mår bra så länge sockernivån är konstant … när nivån börjar sjunka så skickar hjärnan ut signaler om att man ska ha mer kolhydrater … Det är alltså inte bara lågt blodsocker (absoluta nivåer såsom 2-2,5 mmol/l) som skickar signaler, det räcker med att blodsockret börjar sjunka … det kan alltså vara att man fortfarande har högt blodsocker men sänkningen gör att hjärnan SKRIKER efter mer. Och det suget är svårt att stå emot, även om man känner till orsaken – för när hjärnan säger till, då är det bara för kroppen att lyda.
När man sedan fyller på med mera socker, belönas man med ett (tillfälligt) litet lyckorus … hjärnan är smart nog att belöna oss om vi gör som den säger.
En del människor är mycket känsliga för detta, andra inte alls.
Förresten, kollar man in lågfettsprodukter så innehåller de nästan alltid mängder av kolhydrater istället – man sötar för att få smak, för när man tar bort fettet försvinner en viktig smakbärare.
Halleluja en sån kanonbeskrivning av Ister!
Det är preciiiis så.
Kolhydrater har sin viktiga funktion men kan bli en mycket farlig fiende om vi inte ser upp och äter rätt sort.
Och hej igen förresten…läste dig från början till slut på din tid från ”gamla” AB-bloggen.
Trevligt att återse din blogg.